Sista dagarna

När tiden i Toulouse långsamt börjar lida mot sitt slut finns det en hel del saker som får mig att se fram emot att komma hem till Finland igen. De tre främsta orsakerna är:

1. Man måste inte mera se upp för hundskit på trottoarerna. Ingen samlar upp detta efter sig och det ligger alltid bokstavligen mitt på gatorna. En stor orsak är troligen de (valfritt) hemlösa unga människorna som strövar runt på gatorna med 5 stora, smutsiga, gråa hundar släpande efter sig. Nu senare på hösten har det dessutom blivit svårt att urskilja de blöta löven på gatorna från dessa högar.
   
2. Trottoarerna hemma är tillräckligt breda. Inte ens två personer ryms att gå bredvid varandra och fransmännen går så långsamt, till och med i minusgrader, man undrar vad det är för fel på dem. Jag promenerar alltid på bilvägarna för att inte hela tiden måste hoppa upp och ner från trottoaren för att passera människor (vilket man ju ändå måste göra p.g.a. bilarna, och de är riktiga chauffards, crazy drivers!!).
   
3. Man måste inte längre stå en evighet i kö till matbutikskassorna. Även om det är bara fem människor framför en i kö vet man att man kommer att stå där i åtminstone 20 minuter. Det finns nästan inget utrymme för kunderna att packa sina inköp så kassatanterna väntar alltid tills föregående kund har packat sina grejer förrän de börjar betjäna nästa kund. Ibland äter de istället för att betjäna en eller diskuterar med sina kolleger (detta var dock värre i Spanien). I en del butiker är det dessutom kassatanterna som packar kundernas varor i plastpåsar efter att de gjort allt annat (läst sträckkoderna och tagit betalt).