Vi såg på film på söndag kväll, så sent att jag var trött hela måndagen. Fastän klockan ställts bakåt.
Visst är det jobbigt när man tycker jättebra om en film hela filmen igenom men sedan blir helt ställd av slutet. Vad skulle det betyda liksom? Det förstör nästan hela filmen. Det känns som om allt var i onödan och allt det som hon stod för ställdes upp och ner. Kanske är det en missuppfattning. Ändå skulle jag rekommendera filmen. Från 1968.
P.S. När man går på yoga märker man hur stel man verkligen är och det känns jättevärdefullt att veta att man går på en bra kurs med bra lärare som verkligen finjusterar allt man gör så att man ska göra varje rörelse rätt. Jag verkligen längtar tills jag börjar känner mig mera öppen - i axlar, höft och sinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar