All night long

Igår bjöd vi in några vänner på spontan lördagsfest i den goda matens och vinets sällskap. Jag glömde alldeles bort att ta bilder på serveringen men en rätt fastnade på bild i alla fall och det är de gula små godingarna nedan, som består av en röra på bl.a. kallrökt lax, äppel och curry. 

Toni var i Stockholm å jobbets vägnar och var lika sprallig och glad och trevlig som alltid.

Här är Ida som just har flyttat till Stockholm och utökat vår lilla Helsingforskrets. Vi blir fler och fler.

Anton och Johan myste tillsammans i soffan.

Katharina.

Här var det jag.

Peik med sin 1966-läderfotboll som jag har fyndat åt honom på Portobello Road.

Micki som sakta men säkert också börjar bli lite raw. Jag börjar få mina medkämpar.

Här ser ni raw skeptikerna i högsta hugg. Nu känner jag att jag vill tillägga att det nästan aldrig är jag som tar upp raw food-diskussionen. Mitt livs mening är inte att gå omkring och predika för alla om den enda rätta vägen i livet vad kost och hälsa beträffar. Mat som inte hettas upp över 42 grader och gröna smoothies på sallad och alger får en del människor att bli vingelkantiga av allt rullande på ögonen och kasta konstiga blickar mot mig. Nej folk frågar mycket för att de inte förstår. Och jag förstår ju dem. Det är ju ganska annorlunda, och jag tycker om att tala om det när någon frågar. Men annars är det mest jag och bloggen som delar på denna gröna och sköna livsfilosofi. Det är här jag skriver om min hälsoresa och här kan man välja att läsa eller inte läsa såsom man behagar. Go raw!

Klockan 12 beställde vi två taxin för att ta oss till Lemon Bar på Kungsholmen. Där var det som vanligt lång kö så efter lite väntande (kanske så där 45 minuter) kröp vi under de röda banden in till baren på hörnet intill istället. Sedan slog klockan tre och vi stod ute på gatan och sjöng All night long för allt vad rösterna bar tills vi bestämde oss för att avsluta kvällen och vinka in några taxin för att ta oss hem igen.

Det var den lördagen.